Det är en morgon i september och jag ska åka till Kina. Mina vänner hade bestämt sig långt tidigare, jag följde med efter övertalning. De skulle flyga men jag valde att resa långsamt och bokade Transsibiriska. Kinesiska muren

Transibiriska järnvägen till Mittens rike

Jag ville liksom suga länge på karamellen, inte svälja den direkt. Sent en tisdag kväll rullade tåget iväg. Från tsarernas Kreml, genom Sibirien, över det mongoliska höglandet och fram till kejsarnas förbjudna stad. Transsibiriska järnvägen invigdes 1905 efter att den sista sträckan söder om Bajkalsjön blivit klar. Innan dess hade man under de sibiriska vintrarna lagt ut räls på isen (undrar om något tåg gick igenom isen?). Solen är morgonblek och vi färdas genom ett jordbrukslandskap. Vi närmar oss slutet av den nästan 800 mil långa resan. I kupén råder ett vemod, äventyret är snart slut. Så snabbt det gick, vart tog dagarna vägen? När vi närmar oss Peking diskuteras den lite löjliga ankomsttiden, det står måndag kl 14.31 i tidtabellen. Vem har bestämt något sådant? Vadslagning på gång, anländer vi prick 14.31, kommer vi en minut före eller efter? Men när någon vill satsa på halva minuter blir det för krångligt och idén dör. För mig får vi gärna bli försenade, jag har njutit av varje minut. Vi kommer fram precis i tid och jag sätter ner fötterna i Mittens rike.

Matnyttig information

Tre veckor tidigare var jag och paddlade kanot i Dalsland med min morbror. När vi slog läger på kvällen öppnade han några konservburkar med Bullens Pilsnerkorv. "Ät ordentligt pojk, i Kina får du nog inget riktigt käk". När jag berättar för Per på Kinaresor om min morbror påminde han sig en reklamation de fått. En resenär krävde pengar tillbaka, hon var inte nöjd med maten. "Maten i Kina var inte alls som på Kinarestaurangerna i Stockholm", var hennes invändning. Vilket vi Kinaresenärer ska vara riktigt glada för, det kan jag intyga. Jag följde nämligen Pers tips och tog med några nyfunna vänner från tåget till restaurangen Xiao Wang Fu´s Home Cooking. Vi promenerade genom Pekings CBD, China Business District, och förbi det 330 meter höga Tower 3. I närheten var nästa höjdare på gång, det 510 meter höga China Goblet. Restaurangen är ett oöverskådligt och lite slitet ställe i ett trevånings f d hyreshus där vardags- och sovrummen blivit små matsalar. Jag bläddrar i parlören, pekar ut ett tiotal rätter och vi får snabbt våra öl. Vilket coolt ställe, vilken början! Tio stora maträtter, tio stora öl, 50 spänn per person, perfekt. Hit ska jag tillbaka för att äta krossad gurka med vitlök och vinäger 拍黄瓜, sockerärtor med vitlök 蒜蓉荷蘭豆, palatsväktarkyckling 宫爆鸡丁, tofu med röd sås 红烧豆腐不要放肉, gröna bönor med hackat fläsk 干煸四季豆 och broccoli med vitlök 蒜蓉清炒西兰花. Woow!

Dumplings

"Har du ätit?"

Den traditionella hälsningen när två kineser möts är 你好 nĭ hăo, "har du ätit?", inte "hur mår du?" som engelsmannen säger, eller "god dag" som vi säger. Det spelar ingen roll när, hur och varför man möts. Maten är det allra mest centrala och kommer alltid i första rummet, what so ever. När man väl äter är det helt naturligt att spilla på duken men det finns en del annat som vi västerlänningar behöver lära oss. När man tar mat med pinnarna från ett serveringsfat tar man bara en bit i taget, lägg inte upp en hög på ditt eget fat, det är ohyfsat. Och gräv inte med pinnarna efter de bästa bitarna, synnerligen glupskt. När man inte äter ska pinnarna ligga jämnt och ihop på tallriken eller på det lilla "bestickställ" man eventuellt fått. Lägg inte pinnarna i kors, det leder till olycka. Slå eller plinga inte med pinnarna mot skålen eller glaset, det gör bara tiggare.

Tangent China

Draken rör på sig

Till demokrati och fullständiga mänskliga rättigheter har Kina långt. Under tiden blir stadsborna allt mer välmående och medelklassen växer snabbt, skillnaderna mot dem på landet ökar. 200 miljoner kineser flyttar runt och söker påhugg (floating population). Folkets förväntningar förändrar Kina, om inte ledningen levererar kommer missnöjet att skjuta fart Teknikutvecklingen bidrar till förändringen. Antalet internetanvändare i Kina beräknades 2013 vara 718 miljoner, mer än halva befolkningen. Redan året innan mikrobloggade 309 miljoner kineser, mest genom weibo 微博, Kinas motsvarighet till Twitter.

Kinesiskt snabbtåg

Utvecklingen går som tåget

Tillsammans med några tusen andra väntar jag på järnvägsstationen Beijing Xi (Peking väst) på att mitt tåg till Guilin ska avgå. Förra året tog den 2 135 kilometer långa resan 27 timmar, nu gör jag den på tio och en halv. Från noll har Kina på sex-sju år utvecklat världens största snabbtågsnät som under 2013 fraktade 500 miljoner passagerare, i genomsnitt 1,4 miljoner människor varje dag. Infrastrukturministern, farbröder och tanter på Trafikverket – där har ni nåt att lära! Räknar vi dessutom in alla dem som åker med "vanliga tåg" blir antalet passagerare närmare två miljarder. Antalet passagerare på de kinesiska flygplatserna är nu cirka 600 miljoner/år och de kommande tjugo åren kommer de kinesiska flygbolagen att spendera ofattbara 2 800 miljarder kronor på att köpa 3 770 av de modernaste flygplanen.

Skylt med kinesiska tecken

Det är tecknen som räknas

Det lär finnas mer än 56 000 kinesiska tecken. En väl utbildad person ska kunna 6-8 000. För att läsa en dagstidning behöver man behärska 3 000. De första tecknen var bilder, en del av dem kan vi fortfarande urskilja. T ex häst 马, kvinna 女 och berg 山. På 1950-talet tog man fram pinyin, en metod att översätta tecknen till bokstäver. Tanken var att överge tecknen, nu är det den befängda tanken som är övergiven, tack för det. Något som sätter myror i huvudet på den som vill lära sig kinesiska är tonerna i uttalet. Prova med att uttala svenska tomten lite olika så förstår du vad jag menar. Rikskinesiskan har fyra toner. En jämn, en stigande, en som går ner och upp och en som är fallande. Det finns fyra tecken som med bokstäver skrivs ma. I den jämna tonen mā betyder det mamma, i stigande ton má hampa, i den ton som går ner och upp mǎ häst och i fallande ton mà är betydelsen "skälla på". Här gäller det att hålla tungan rätt i mun, vem skulle vilja kalla mamma för häst?

Kina, här kommer jag!