Följ med Hemslöjden och upplev mumierna och hantverket i västra Kina!

Unik resa till en av de mest särpräglade delarna av Kina, den del vi förr kallade 'Östturkestan'. Vi får se terrakottakrigarna i Xi’an, de världsberömda grottmålningarna Mogao i Dunhuang, gravarna och ruinerna i Turpan, mumierna i Urumqi och mängder av olika typer av hantverk i Kashi och Hetian. I Kashi upplever vi också vimlet på Asiens största marknad! I Hetian får vi bl a se tillverkning av atlassiden och tillverkning av filt. Vi reser med flyg, buss och tåg genom ett av världens största ökenområden, området där den urgamla handels- och kulturleden Sidenvägen en gång drog fram. Sven Hedin genomkorsade området under 1900-tales början. Den dominerande kulturen här är uigurernas, ett av de över 50 minoritetsfolken, som har en helt annan kultur än majoritetsbefolkningen, hanfolket. Klimatet i området är extremt på många sätt. Det är extremt torrt och har stora temperaturskillnader. Under sommaren har hela området dagstemperaturer som kan nå upp emot +40 grader C och på vintern omkring minus 40 grader, med stora skillnader mellan dag och natt. Vi har planerat in resan i skiftet mellan de två årstiderna då temperaturen brukar vara behagligare, men vi får ändå vara beredda på att det kan bli ganska hett på dagarna och svalare på nätterna.

Mycket innehållsrikt program

Resan leds av Kerstin Andersson och görs i samarbete med tidskriften Hemslöjden och Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund. Resans program vänder sig till dig med ett starkt intresse för textil och hantverk. Du måste vara beredd på att resan inte alltid bjuder på samma service och bekvämlighet som t ex Textilresan till Kina gör. Vi reser genom områden där turistnäringen inte är lika utvecklad som i östra Kina. Ibland får man bära sin väska själv och hotellen har inte alltid samma service och standard som längre österut. I gengäld får vi många nya upplevelser och erfarenheter som vi inte skulle kunna få på något annat sätt.

Vi rekommenderar den mycket spännande bok som inspirerade oss till denna resa The Mummies of Ürümchi av Elizabeth Wayland Barber. I boken berättas historien om fynden och diskussionerna om deras ursprung (ISBN 0-393-32019-7). Finns i bokhandeln.

Dag 1 – Avresa

Avresa med flyg, Air China nonstop Stockholm-Peking. Mat och dryck serveras, film visas ombord, flygfakta Air China.

Dag 2 – Peking, Xi’an

Ankomst till Peking på morgonen. Kerstin Andersson, resans färdledare, möter på flygplatsen. Flyg till Xi’an, lunch ombord och middag i Xi’an.

Dag 3 – Xi’an

Kejsarstaden Xi’an ligger söder om Gula floden i provinsen Shaanxi och har varit huvudstad i Mittens rike under mer än tusen år och under elva kejserliga dynastier. Sidenvägen utgick från Xi’an, här utrustades expeditioner och lastades kamelkaravaner med siden, kryddor och andra dyrbarheter. På slätterna som omger det moderna Xi’an ligger 72 kejsare och kungar begravda. Främst av dem alla är förstås den förste kejsaren av Qin, Qin Shihuangdi, den kejsare som enade Kina och lät sammanbygga den Kinesiska muren till ett sammanhängande försvarsverk. Redan 247 f Kr när den 13-årige prinsen just bestigit tronen började man att arbeta på hans grav. 36 år senare var den färdig. Som mest arbetade 700 000 man med kejsarens gravanläggning. Den underjordiska armén av terrakotta som står uppställd öster om själva graven skulle bevaka ingången till kejsarens grav, därför står soldaterna i stridsformering. Hantverkare riggade upp armborst med pilar som omedelbart skulle döda inkräktare. Kejsarens bihustrur och alla arbetare tvingades följa kejsaren i döden för att gravens hemlighet skulle bevaras. Utanför Xi’ans imponerande Stadsmur ligger Stora vildgåspagoden dit munken Xuan Zang under 600-talet färdades längs Sidenvägen och hemförde viktiga buddhistiska skrifter från Indien. Xuan Zang är förebild till munken i berättelsen om Kung Markatta och Färden till västern. Längs Sidenvägen färdades både folk, idéer och varor och Xi’an har en stor population av huifolket, ett muslimskt folk som påstås ha nåtts av islams tankar via Sidenvägen. Här ligger också Kinas största moské som är byggd som ett kinesiskt tempel och som härstammar från 700-talet. Runt moskén finns en stor muslimsk marknad. Ett extra kvällsprogram kan bokas och betalas på plats: specialmiddag och sång- och dansföreställning med motiv från Tangdynastin. Lunch och middag.

Dag 4 – Xi’an, Dunhuang

Vi besöker provinsen Shaanxis historiska museum som härbärgerar en av Kinas allra mest förnäma samlingar av konstskatter och historiska föremål. Efter lunch flyger vi vidare till Dunhuang. Dunhuang var en viktig handelsplats längs Sidenvägen och ligger i den västligaste delen av Gansukorridoren som i gammal tid var den viktigaste förbindelselänken mellan Kina, Centralasien och Västvärlden. Dunhuang blev under 100-talet f Kr det kinesiska rikets västligaste utpost. Kineserna byggde ett fort på platsen och byggde ut muren så att den sträckte sig ända hit. Dunhuang betyder ”blomstrande”, och det var just en stor handelsplats som kom att växa upp här när kamelkaravanerna som kommit längs Sidenvägen stannade, bunkrade och förberedde sig för den riskfyllda resan vidare västerut genom öknen. Middag vid ankomsten till Dunhuang.

Dag 5 – Dunhuang

På 300-talet började köpmän, pilgrimer och andra resenärer att bygga helgedomar i form av grottor för att försäkra sig om skydd mot de faror som skulle vänta under färden och garanti för en lyckad resa. Under en period av mer än tusen år högg man i berget ut grottor som målades och dekorerades. Sammanlagt finns mer än 400 grottor. Dessa grottor - Mogaogrottorna - finner vi i en liten oas ca 25 km söder om Dunhuang. Mogao är det äldsta och största av de fyra viktigaste buddhistiska grottkomplexen i Kina. De andra tre är Maijishan i Gansu, Yungang i Shanxi och Longmen i Henan. Mogaogrottorna ligger där Sidenvägen delade sig i en nordlig och en sydlig gren för att sedan fortsätta på varsin sida om Tarimbäckenets öknar. Mogaos grottor kan indelas i två typer. Dels de odekorerade ”fattigmunksgrottorna” som tjänstgjorde som bostäder åt munkarna samt handelsmän och pilgrimer som kom till templet. Dels de med skulpturer och väggmålningar dekorerade tempelgrottorna. Grottorna upptäcktes i början av 1900-talet och en tid av plundring och förstörelse vidtog. Flera av de kända västerländska upptäcktsresandena besökte platsen, stal och fraktade bort inte bara stora mängder av de skrifter som hittats i några av grottorna utan också många målningar och skulpturer. Numera är ett 30-tal grottor tillgängliga för besökare. Vi ägnar hela förmiddagen åt ett besök vid grottorna. Efter lunch besöker vi ett hembygdsmuseum där vi får veta lite om seder och bruk under gammal tid och gör en kamelritt ut i öknen för att se de närmare 150 meter höga sanddyner som kamelkaravanerna skulle vandra över. Området kallas De tre farornas berg eller De sjungande dynerna då sanden faktiskt "gnisslar" då sandkornen rör på sig vid temperaturförändringar. Middag.

Dag 6 – Dunhuang

Vi ser hur man snidar dricksglas av jade och hur man knyter silkesmattor. Efter lunch besöker vi Dunhuangs stadsmuseum där vi får se många fynd på temat Sidenvägen. Efter ett besök vid en lokal marknadsgata och middag åker vi till järnvägsstationen för att stiga på det tåg som under natten ska ta oss vidare till Turpan.

Dag 7 – Turpan (Turfan, Tulufan)

Turpan ligger i ett område som utgör den djupaste sänkan i hela Kina och den näst djupaste i världen efter Döda havet. Turpan omges av berg som är över 1 000 meter höga och i norr tornar det 5 000 meter höga Bogda upp sig. Turpansänkan är ett stort område av gröna oaser blandade med områden av öken, hälften av sänkan ligger under havsytans nivå, den lägsta delen av bäckenet ligger 154 meter under havsytan. På sommaren är Turpan den varmaste platsen i Kina. Man säger att man kan koka ägg genom att gräva ner dem i sanden och grädda pannkakor genom att smacka fast dem på väggen. Under tio månader om året faller ingen nederbörd alls. Under hela året faller mindre än 16 mm medan avdunstningen överstiger 3 000 mm per år. Luften är så torr att mygg och andra insekter dör. Det torra klimatet har hjälpt till att bevara många gamla reliker. Trädplanteringskampanjer har givit skyddszoner som kryssar sig genom nya och gamla oaser. Popplar, almar, mullbärs-, persiko-, aprikos-, päron- och äppelträd växer överallt. Ett stort antal vingårdar och jordbruk där man odlar olika typer av meloner har vuxit upp. Ökenoaserna här är kända över hela Kina för sina smakrika hami-meloner, vindruvor och russin. Enligt legenden stannade munken Xuan Zang och hans följe till i det här området, drack av en bergskälla och åt sina medhavda vindruvor. Druvkärnorna spottade de ut på marken och detta sägs vara upphovet till vindruvsodlingarna. Många bönder livnär sig nu på att framställa russin genom att torka druvorna i speciella byggnader på bostadshusens tak. Vi kommer hit just under normal skördesäsong så vi hoppas kunna få njuta av de härliga frukterna. Ända sedan Västra Handynastin, för mer än 2 000 år sedan (206 f Kr - 8 e Kr), har Turpan varit en knutpunkt i kommunikationen mellan Centralkina och de västra gränsstaterna och från ett tidigt stadium var området starkt påverkat av politiken, ekonomin och kulturen på det centrala slättlandet. Vi anländer till Turpan tidigt på morgonen och äter frukost på vårt hotell. Under dagen besöker vi den 200 åriga Emin (Sugong) minareten. Enligt en inskription i moskén var det prins Sulayman som byggde pagoden till sin fars ära. Fadern var Emil Hoja som hade fått en adelstitel av Qingkejsaren Qianlong (regerade 1736-96) för sin insats vid nationens enande. Vi besöker även Turpans museum som har många fynd från omgivningarna, bl a antika textilier och mumier samt ett dinosaurieskelett. Lunch under dagen och middag med uigurisk sång och musik på kvällen.

Dag 8 – Turpan

Vi beger oss ut för en heldag i Turpans omgivningar. Fyra mil öster om Turpan ligger ruinerna efter Gaochang en gammal handelsstad från 200 f Kr. I närheten ligger ett ökenområde med gamla gravar, Astana. Daterade inskriptioner på trästickor visar att den stora begravningsplatsen var i bruk mellan 200- och 800-talen. Stora mängder tyger av siden, ylle, bomull och hampa har hittats i gravarna. Sidenfynden är av mycket god kvalitet och av många olika typer, de flesta kommer från centrala Kina, några från Persien och andra är tillverkade lokalt i Xinjiang. Mycket tyder på att konsten att utvinna silke och framställa siden var utvecklad i Xinjiang redan under 500-talet. I gravarna finns också väggmålningar, träsniderier och målningar på papper, siden och linne, lerskulpturer och träskulpturer liksom sidenblommor och målade lerkrukor. Dessutom har tusenåriga mumier hittats i gravarna. Bizeklikgrottorna, De tusen buddhornas grottor, är utmejslade i bergväggen vid en djup flodravin. De tidigaste av dessa grottor byggdes under 500-talet och från den tiden förblev Bizeklik ett viktigt buddhistiskt centrum ända till 1200-talet. Grottorna har många olika former och hade också olika funktion. Några var ämnade för munkarnas meditation och karaktärstolkning, andra var platser där troende kunde dyrka Buddha, och ytterligare några var helgedomar för reliker efter framstående munkar. Många av grottorna är dekorerade med magnifika väggmålningar. Några beskriver Buddhas gärningar, ofta med en stor Buddhafigur i mitten av målningen. Grottorna är målade med tekniker liknande dem som användes i Mogaogrottorna. På vägen ser vi de Flammande bergen. De söndereroderade bergen och dess många raviner ser under solnedgången ut som en verkligt brinnande bergskedja. Lunch och middag.

Dag 9 – Turpan

I en utställningshall visas hur man i Turpan byggde bevattningssystemet Karez som påbörjades av uigurerna redan för tvåtusen år sedan för att man skulle få vatten till de viktiga grödorna. Det smältvatten som rinner ner från bergen sipprar ut i sanden innan det når odlingsområdena. För att avhjälpa detta problem byggde man underjordiska kanaler med brunnar. ”Karez” är uiguriska och betyder just ”brunn”. Karezsystemet omfattar hela 500 mil sådana underjordiska kanaler! Vi ska också besöka en druvodling där vi plockar och smakar så mycket vi orkar. Efter lunch, som vi intar hos en uigurisk familj, åker vi vidare till järnvägsstationen och tar tåget till Kashi. Middag ombord.

Dag 10 – Kashi (Kashgar)

Kashi var en av de viktigaste orterna längs Sidenvägen. Det var här som den norra och södra grenen möttes för att sedan fortsätta västerut. För 2 000 år sedan var Kashi det viktigaste av de buddhistiska kungadömena i Tarimområdet. Efter en brokig och spännande historia med många olika härskare är Kashi idag en brusande muslimsk mötesplats. Här finns hela 200 moskéer. 90 % av de 200 000 invånarna är uigurer. Förutom hankineser finns här också tadzjiker, kirgizer och uzbeker. Redan den kinesiske munken Xuan Zang som passerade på 600-talet noterade att invånarna hade gröna ögon. Sven Hedin besökte Kashi på sina upptäcktsresor och Gunnar Jarring som var här 1929 har beskrivit det brusande livet innanför stadsmurarna där basarerna och moskéerna låg. Utanför murarna fanns de kinesiska myndigheterna, de utländska konsulaten och den svenska missionsstationen. Fortfarande är Kashi en viktig handelsplats för folken i västra Kina, varor bjuds ut överallt och trafiken är ett enormt virrvarr av bilar, åsnekärror, hästar, kameler, minitraktorer och cyklar. Vi anländer till Kashi tidigt på eftermiddagen och hinner efter lunch med att besöka Xiang Feis – ”den doftande konkubinens” – grav. Xiang Fei lär ha varit en kejserlig konkubin och favorit till kejsare Qianlong som regerade i Peking under större delen av 1700-talet. Namnet fick hon för att hon var väldigt förtjust i en speciell sorts dadlar som växer i området och som påstås ha givit hennes kropp en behaglig doft. Graven betraktas traditionellt som en plats där böner besvaras och kvinnor från hela området kommer hit för att lägga sina händer mot gravens glaserade kakelvägg och berätta om sina sorger eller be en bön. En annan gammal sedvänja som fortfarande är i bruk är att den som önskar få barn placerar ett tunt rött band i en hålighet i väggen. Före middagen gör vi också ett besök på en barnstuga/förskola för uiguriska barn.

Dag 11 – Kashi

Söndag är den stora marknadsdagen och vi befinner oss på Asiens största marknadsplats, en marknad som har 10 000-tals besökare! Kommersen är livlig och vi får uppleva ett osannolikt brokigt, pulserande och spännande folkliv där man köper och säljer det mesta. Marknaden är indelad i sektioner där man säljer sadlar och remtyg, tyger och kläder, siden och bomull, knivar, hattar och mössor, grytor och kastruller, grönsaker, färska och torkade frukter, rostade nötter, pappersvaror, pälsvaror och mycket annat. Utanför marknaden är det ett liv och ett kiv utan like, folk färdas till och från marknaden med och utan varor i oxkärror, åsnekärror, minitraktorer, paketcyklar och lastbilar. Överallt finns stånd där man kan köpa något att äta, nudlar, bröd, yoghurt, kokt fårkött m m. Hela dagen ägnar vi åt det spännande basar- och marknadsområdet där det brusande folklivet är minst lika intressant som de varor som säljs och köps. Särskilt intressant är djur- och boskapsmarknaden där man lätt kan känna sig förpassad till medeltiden och där man får se kunderna, mest uigurer, tadzjiker och kirgizer, provrida hästar och noggrant undersöka kor och får. Lunch under dagen och middag med lokal sång och dans framåt kvällen.

Dag 12 – Kashi

Vi börjar dagen med att besöka den 500-åriga Aidakh (Id Kah) moskén som är lika viktig i den muslimska världen som de berömda moskéerna i Bokhara och Samarkand. För mer än 500 år sedan fanns på denna plats en moské som var mycket mindre än den nuvarande. Den som lät bygga den nuvarande moskén var en välbärgad kvinna som hette Gûlleyla och som på väg till Pakistan blev sjuk och dog i Kashgar i slutet av 1700-talet. Hennes sista vilja var att hennes förmögenhet skulle användas för att bygga en moské. Moskén reparerades och byggdes ut många gånger tills den fick sin nuvarande storlek vid en stor renovering år 1872. Två gånger om året under de två stora muslimska festivalerna träffas många muslimer här för att fira och se dansföreställningar till ackompanjemang av trummor och träblåsare. I Kashi ser vi aktiva hantverkare precis överallt. Vi får se tillverkning av musikinstrument av trä med fin intarsia, vi får se hur man tillverkar svepkärl för ångkokning där man formar trä och bambu med hjälp av värme, vi ser hur man snidar hushållsredskap, t ex kavlar och slevar av trä och hur man gör förvaringskärl, spannar, rivjärn, silar m m av vit metall, hur man tillverkar tallrikar med graverade mönster av koppar och mässing, hur man fyller täcken med bomull och mycket, mycket annat. Vi promenerar längs en gata där verkstäderna ligger vägg i vägg och där hantverkarna tillverkar och säljer sina produkter. Lunchen äter vi i ett bostadskvarter i det nya Kashi där vi också ser hur en uigurisk familj bor. Vi gör en rundvandring till fots i den gamla stadsdelen där vi går i de trånga gränderna och ser hur människor bor på samma sätt som man har gjort sedan urminnes tider. Vi hälsar på hos några familjer och får bl a se hur man tillverkar de traditionella uiguriska mössorna där man rullar tidningspapper i tunna rullar som gör mössorna styva. I allmänhet är det männen som formar mössorna och kvinnorna som broderar på dem, dels manliga och dels kvinnliga mönster. På vägen tillbaka till den nyare stadsdelen kan vi också en hel del hantverk, bl a smeder som tillverkar hästskor och hästskosöm och som skor hästar. Middag.

Dag 13 – Pamir och Karakulsjön, Kashi

Vi gör en heldagsutfärd upp i Pamirs berg till Karakulsjön en avloppslös saltsjö som ligger 3 850 m ö h. Vi åker ut ur Kashi och upp i bergen genom ett hisnande landskap. Vi ser höga snöklädda berg och stora grässlätter. Befolkningen i området är främst kirgizer och kazaker, många av dem lever numera på att hyra ut jakar till expeditioner som ger sig upp i bergen. Luften blir tunnare ju högre upp vi kommer, för säkerhets skull har vi med oss syrgaskuddar till den som känner av höjden. Längs vägen stannar vi flera gånger och sträcker på benen. Vi får tillfälle att bekanta oss med lokalbefolkningen som bor i jurtor, nomadernas traditionella tältliknande bostäder. Har vi riktig tur får vi se någon som håller på och stickar, broderar eller tillverkar något av trä. Lunch vid Karakulsjön, väl tillbaka i Kashi på kvällen blir det middag.

Dag 14 – Kashi

Hela dagen är programfri. Inga gemensamma måltider. Den som vill kan göra ett nytt besök vid hantverksgatan eller besöka hantverksmuseet eller Kashis Sidenvägsmuseum. Eller, varför inte bara ta det lugnt och ströva runt i sta’n?

Dag 15 – Kashi, Hetian (Hotan, Khotan)

Vi lämnar Kashi på morgonen för en åtta timmars bussresa längs södra delen av Taklamakanöknen till Hetian. Vi åker genom det ökenliknande landskapet i egen buss och stannar där vi känner för det för att sträcka på benen, fotografera, avnjuta de lokala melonerna m m. Nästan 56 % av Kinas yta täcks av halvöken och av tio stora öknar. Tre av öknarna ligger i Xinjiang. Den största av dessa är Taklamakan med en yta på 340 000 kvadratkilometer. Klimatet i Taklamakan är extremt torrt med lika extrema temperaturskiftningar. Luften innehåller så lite fuktighet att det sällan syns några moln på himlen. Himlen är alltid blå och man får känna av en ständig sol. Öknen drabbas ofta av våldsamma sandstormar som får sanddynerna att ständigt ändra form. Längs den gamla Sidenvägen byggdes torn som de resande tog sikte på när de färdades genom öknen, i annat fall hade det varit omöjligt att finna vägen eftersom landskapet ständigt förändras. De arkeologiska lämningar som finns visar att öknen har flyttat sig söderut. Man har bl a hittat föremål av trä vilket tyder på att träd måste ha vuxit i området. Öknarna är rika på naturtillgångar och under de senare åren har man grundat många nya städer i öknen där man nu lever på att utvinna uran, guld, koppar, järn, svavel, glaubersalt (ett natriumsalt som förekommer naturligt som mineralet mirabilit), salt, kol och mycket annat. Man har också gjort lovande fynd av olja. Här finns också en rik fauna av vilda djur och insekter, olika typer av kameler, hjortar, gaseller, stäppkatter, svanar, svarta storkar m m. Alla dessa djur är fridlysta. Lunchen äter vi Shache (Yarkand ), ungefär halvägs mellan Kashi och Hetian. Vi gör ett stopp på vägen i Yingjisha (Yingisar) och passar på att se den hantverksmässiga tillverkningen av de i regionen berömda Yarkandknivarna, vackert dekorerade dolkar, fickknivar och hushållsknivar i alla möjliga versioner. Framåt kvällen anländer vi till Hetian. Middag på hotellet.

Dag 16-17 – Hetian

Hetian är en av oasstäderna längs den södra Sidenvägen, berömd för jade, siden och broderi. För ett par tusen år sedan var Hetian ett självständigt kungadöme, precis som de övriga städerna längs Sidenvägen. Området har haft en skiftande och dramatisk historia och har styrts av olika folkslag under olika perioder. Staden började intressera utlänningar i slutet av 1800-talet och många västerländska upptäcktsresanden kom hit. Sven Hedin dök upp här 1895, fast besluten att bli den förste europé som utforskade städerna längs Sidenvägen. Mer är 90 % av befolkningen i området är uigurer, hela regionen har lite mera än en miljon invånare. Man odlar majs, vete, ris, bomull och oljeväxter och här växer mullbärs- och fruktträd. I byarna utanför Hetian får vi under två dagar se många exempel på lokalt hantverk och produktion. Bland annat får vi se tillverkning av filt som görs helt på traditionellt sätt genom att man lägger ut ull på en matta, sprutar vatten över och trampar på den så att hullingarna i ullens fibrer hakar i varandra och det bildas en tjock filtmatta. Det gamla svenska ordet för filtmakare, ”valkare” kommer av engelskans ”walker”. Filten, som har färgglada traditionella mönster, används som underlag på de ”plattformar” man sitter på i de lokala bostäderna och i vagnar och kärror. Här tillverkas även matolja med hjälp av en kalv som ständigt vandrar runt en trästock med en fördjupning där man pressar olja ur rapsfrön med hjälp av en tyngd. Vi får se svarvning av träskålar och hur man med hjälp av engångsformar av sand gjuter spisar och köksredskap av gjutjärn. Vi gör ett besök hos en familj som lever av tillverkning av handgjort papper av bark från mullbärsträdet. Detta papper används som styvnad i de uiguriska mössorna, som ersättning för glas i fönstren, som filter vid tillverkning av traditionell medicin och till silkesfjärilarna att lägga ägg på. Papperstillverkningen här började väldigt tidigt, för 2 000 år sen, 300 år tidigare än i östra Kina. Produktionen höll på att slås ut när man började med maskingjort papper, men överlevde tack vare de uiguriska mössorna och andra traditionella produkter. Tillverkningen är tidskrävande och innehåller många moment. Man torkar grenar av mullbärsträd och låter dem ligga i blöt en halv dag. Sedan skalas barken från grenen och man tar loss det vita skiktet på insidan av barken som sedan får koka i en ugn tillsammans med vatten och aska. Blandat med vatten blir detta pappersmassa som placeras på ett galler och får torka i tre-fyra timmar, varefter pappret är färdigt. Lunch och middag. Vi tillbringar också några timmar på Hetians museum för att se deras fynd från den omgivande öknen, fr a från Minfeng (Niya) som är den mest berömda av mumiefyndplatserna. Hetian är också berömt för sin jade som kommer från de lokala floderna, framför allt Vitjadefloden och Svartjadefloden där man ofta kan få se folk som är ute och letar. Numera hittar man inte så mycket och framför allt inte särskilt värdefull jade. Tidigare transporterades stora mängder jade med karavanerna till det kinesiska centralområdet där man snidade konstverk av den vackra stenen. Naturligtvis besöker vi ett lokalt jadesliperi och en mattfabrik där man knyter yllemattor på sommaren och silkesmattor på vintern. Idén att tillverka flossade textilier påstås ha sitt ursprung i det här området. Eftersom det är så kallt på vintern behövde man något som kunde hålla värmen och då kom man på att man kunde göra textilierna tjockare på detta sätt. Idéerna ska sedan ha spridits längs Sidenvägen. Hetian är centrum för det berömda atlassidenet, ikatmönstrade handvävda tyger som är populära bland de uiguriska kvinnorna. Vi ägnar en halv dag åt sidenframställningen. Det påstås att sidenet introducerades till området av en kinesisk prinsessa som var förlovad med kungen av Hetian för mer än tusen år sedan. Hon gömde silkesfjärilens ägg och frön till mullbärsträdet i sin håruppsättning och lurade på så sätt de kinesiska gränsvakterna som var instruerade att noggrant övervaka denna värdefulla statshemlighet. Sidenindustrin har blomstrat i Hetian, museerna kan uppvisa magnifika sidentyger. Lunch och middag.

Dag 18 – Hetian, Urumqi

Förmiddagen tillbringar vi på Hetians söndagsmarknad. Efter lunch flyger vi till Urumqi där vi äter middag.

Dag 19 – Urumqi

Vi har kommit till provinshuvudstaden och Cultural Relics Center vid Xinjiangs universitet. Vi får en introduktion till mumierna och textilierna av lokala experter. Vi får se många fina exempel på en högt utvecklad textilproduktion som i många fall visar likheter med textilier från Europa under samma tid. Vi får se mumier från olika tidsperioder och kan se hur klädedräkten utvecklats från hudar och skinn via enklare ofärgade vävda textilier till avancerade sidendräkter i många och klara färger. Dessutom får vi se exempel på produkter av trä, lergods och andra material från många olika fyndplatser i Xinjiang. Efter lunch får vi tillfälle att se hur det går till att tillverka kashmirtröjor. Tillverkningen av kashmir härstammar från Inre Mongoliet, som står för 60% av världens kashmirproduktion. Man kammar av det fina håret från getterna (man klipper dem alltså inte) och en get kan ge ca 50 gram kashmirull per år. Det finaste är det som kommer från skägget. Vi besöker en fabrik, ser hur man stickar på stickmaskiner efter mönster och hur tråden vaxas för att kunna fungera i stickmaskinerna utan att fastna. Och förstås får vi möjlighet att handla! Middag på kvällen.

Dag 20 – Urumqi

En av resans verkliga höjdpunkter väntar - de omtalade och osannolikt välbevarade 3-4 000 år gamla mumierna! I den torra ökensanden i Taklamakan har man gjort fantastiska fynd. Det verkar som om de begravda kropparna har saltats och frystorkats i sanden och därmed bevarats mycket väl för eftervärlden. Klimatet här för några tusen år sedan var betydligt fuktigare än nu och då kunde människorna livnära sig på platser som numera är helt uttorkade, vilket förklarar varför man nu hittar gravar i dessa helt uttorkade ökenområden. Man begravde sina döda på platser som inte var odlingsbara, kanske p g a sin alltför höga salthalt. I gynnsamma fall frystes kroppen ner väldigt snabbt efter begravningen och blev dessutom insaltad. Gravarna verkar dessutom vara konstruerade för att just detta skulle ske, man såg till att det fanns ventilation och några kroppar har dessutom behandlats med något slags protein som fungerade som konserveringsmedel för kroppen. Många av gravfynden har gjorts av lokalbefolkning som har letat efter just salt. Mumiernas ålder varierar mellan 5 000 och 2 500 år. En bra förberedelse till detta besök är att läsa Elizabeth Wayland Barbers bok The mummies of Ürümchi. De mumier som blivit kända genom Elizabeth Barbers bok är 3 000 år gamla. Graven, som var orörd, hittades av lokala saltletare i början av 1990-talet. I graven låg en man och tre kvinnor. Mannen och en av kvinnorna var mycket välbevarade. Även klädedräkterna, som är av fint, färgat ylle, är anmärkningsvärt intakta. I en liten grav ligger ett tremånaders barn vars kläder verkar vara tillverkade av samma material som mannens och man kan spekulera i om de alla tillhör samma familj och vad som kan ha hänt. Det verkar som om de fyra vuxna har begravts först (och samtidigt) och barnet efteråt. Barnet är dessutom begravt tillsammans med världens äldsta nappflaska, tillverkad av ett fårjuver. Man kan gissa att de vuxna har dött först, kanske av en epidemi, och att anhöriga har försökt hålla liv i barnet med hjälp av nappflaskan men misslyckats, kanske för att man inte visste att man måste koka mjölken. Men det mest sensationella med dessa mumier är att de inte kan ha varit asiater utan troligen var av europeiskt ursprung. Mannen måste ha varit väldigt lång när han var i livet och han bar rödbrunt hår och skägg! Vi ägnar förmiddagen åt Xinjiang Autonomous Region Museum. Förutom mumierna bjuder museet också på en utställning om områdets historia och en om alla de minoritetsfolk som finns i regionen. Efter lunch har vi några timmar ledig tid där den som vill kan återvända till museet. Middag på kvällen.

Dag 21 – Peking

Dags att lämna Xinjiang. Flyg från Urumqi till Peking, ca fyra timmars flygning. Vi åker till en klädmarknad och det blir möjlighet att göra de sista inköpen för den som vill.

Dag 22 – Peking

Programfri dag för egna strövtåg och shopping. På kvällen avskedsmiddag. De som har valt att boka tilläggsprogram i Peking åker till Förbjudna staden, Kinesiska muren och en cloisonnéfabrik. Lunch ingår i extraprogrammet.

Dag 23 – Peking, hemresa

Efter frukost, transfer till flygplatsen för hemresa med flyg, Air China nonstop Peking-Stockholm, hemkomst samma dag, flygfakta Air China.