Möt ett av jordens sista kvarvarande stora nomadfolk och lär mer om dess utmaningar. Vi besöker nomadiserande boskapsskötare i olika naturtyper runt om i landet och vi övernattar i olika ger camp (jurtor) i natursköna landskap. Resan leds av Zaya Otgonzaya, som studerat antropologi och u-landskunskap i Sverige men är uppvuxen i det mongoliska nomadsamhället. Medverkar under resan gör också Jan Wigsten, som arbetat med resor till Mongoliet i drygt 30 år. Längs vår resväg besöker vi bland annat de två platser i Mongoliet där viltforskning pågått längst. Hustai nationalpark är känd för sitt frisläppningsprojekt sedan 1992 av Przewalskii’s häst (Equus przewalskii) som – kallas för ”Takhi” på mongoliska. I Ikh Nart naturreservat i östra Gobi samlever nomaderna med de vilda djuren. Här finns bl a argalifår, sibiriska stenbockar och en mycket stor population av häckande grågam.
Mongoliet ligger så långt från världshaven man kan komma på jorden och består av en högplatå på i genomsnitt 1 400 möh. Landets högsta berg når 4 374 möh, ytan är fyra gånger större än Sveriges och sträcker sig över tre tidszoner (i praktiken praktiserar två). Utspridda på den stora landytan bor två miljoner mongoler varav drygt en tredjedel livnär sig som boskapsskötare och herdar. Livet cirkulerar kring bostaden, boskapen, hästarna, betet och behovet av bränsle för vintern. Under sommaren flyttar herdarna med sina djur till passande betesmarker, gärna intill något vattendrag, och slår upp sin ger (jurta).
Läs mer om resan