Yunganggrottorna, Datong
Yunganggrottorna i Datong räknas som ett av de fyra främsta buddhistiska grottemplen i Kina. (De andra tre är Dunhuang och Maiji shan i Gansuprovinsen och Longmen i Henan.) De är belägna ca två mil väster om Datong i norra Shanxiprovinsen. De sammanlagt 21 grottorna samt de hundratals skulpturerna är huggna direkt i den relativt mjuka sandstensklippan. Buddhaskulpturerna är stora och ståtliga och tydligt influerade av Indien när det gäller klädedräkten och huvudbonaderna och av Persien när det gäller bärandet av skägg. Bodhisattvorna, lärjungarna och munkarna är mindre i storlek och betydligt mer livfullt skulpterade. Då grottorna ligger i ett mycket torrt område har vind, sand och damm kraftigt anfrätt dessa.
Merparten av skulpturerna tillkom under norra Wei perioden (386-534) e Kr. Norra Weidynastin grundades av Tobafolket, ett icke Hankinesiskt nomadfolk, med ursprung från trakterna kring Mongoliet. Sedan de gjort sig till herrar över norra Kina gjorde de Datong (då med namnet Ping cheng) till sin huvudstad 398 e Kr. Tobafolket var buddhister och gjorde buddhismen till statsreligion. Weikejsaren sågs som en levande buddha. En mängd skulpturer saknar huvuden då dessa stulits av plundrare och huvudena återfinns idag i museer och privatsamlingar i USA, Europa och Japan. De sammanlagt 21 grottorna höggs framför allt då Datong var huvudstad för Norra Weidynastin, alltså under 400-talet, men den yngsta, grotta 1, höggs troligen under tidig Tangtid (600-tal). Den mest välkända skulpturen i Yungang är den cirka 15 meter höga bilden av en sittande buddha med korslagda ben som höggs under tidigt 400-tal och som nu återfinns i en öppen nisch i "grotta 20" som ursprungligen skyddades av ett tegel- och trätak.