Himmelens tempel
Himmelens tempel är ett enormt tempelområde mitt i centrala Peking, och var det viktigaste templet i Peking där kejsaren bad och förrättade offer till himmelen. Det byggdes under Mingdynastin, samtidigt som Peking grundades som huvudstad, och stod färdigt år 1420. Hit kom kejsaren vid två tillfällen varje år för att be till himmelen om ett gott år och tacka för det förflutna året.
Den viktigaste salen heter Bönehallen för en god skörd. Denna känns igen på sitt mörkblåa tak i tre nivåer som är tänkt att till färgen likna himmelen. Salen är placerad på en bas av marmor, också den i tre nivåer, som symboliserar jorden, människan och himmelen. Inuti salen finns höga pelare i nanmu-trä som symboliserar årstiderna, månaderna och dygnets tolv väkter.
I södra änden av området finns ett öppet altare som liknar de altare som tros ha funnits i Kinas allra äldsta historia.
I sitt upplägg är templet typiskt för tempel i Kina och andra delar av Asien, alltid riktade mot söder, med en huvudsal i mitten och mindre salar till öster och väster.
Himmelens tempel togs upp på UNESCO:s världsarvslista 1998, för dess unika arkitektoniska och symboliska värden.