Konfucianism

Konfucianismen är den idétradition, som under ett par tusen år varit den viktigaste i Kina. Konfucius, eller egentligen Kong fuzi, som betyder mästare Kong, föddes omkring år 550 f Kr i Qufu söder om staden Taian i Shandongprovinsen. Flera filosofer såg som sin uppgift att visa vilken väg, som skulle leda till harmoni och enhet under en period av sönderfall i Kina. Konfucius skrev själv inget, men flera hundra år senare sammanställdes hans idéer i verket Lunyu (Samtalen). Det är 500 korta texter, som återger Konfucius uttalanden och hans samtal med sina elever.  

Kejsar Qin Shihuang förbjöd konfucianismen, men under den följande Handynastin blev det en statsfilosofi. Under åren 200-600 försvagades den igen medan buddhismen vann anhängare. På 1300-talet blev konfucianismen på nytt en statsfilosofi och var fram till 1900-talet den dominerande tanketraditionen i Kina.  

Konfucius inriktar sig på människan som samhällsvarelse och på ceremonierna kring fädernekulten. Konfucius storhet rör etiska frågor. Rättfärdigheten bestod ytterst i kunskap. Människan är till sin natur god. För att nå ett högt stadium av godhet måste hon handla efter bestämda regler. Urkunderna om dessa regler är de äldsta i den kinesiska litteraturen. En grundläggande utgångspunkt i konfucianismen är antagandet att en harmonisk samhällsordning gått förlorad och att huvuduppgiften är att återupprätta denna. Genom egna ansträngningar skulle människan förverkliga sig själv och komma i ordning och harmoni. Personligheten var det viktigaste vid all utbildning. Om känslorna inte var i balans, var den intellektuella träningen inte av värde. Människan strävar efter att bli lycklig. En god härskare gör människorna lyckliga. Fem relationer skall upprätthållas och respekteras: Härskare - undersåte Far - son Man - hustru Äldre bror - yngre bror Vän - vän Familjen var samhällets urcell. I familjen skulle hustru och barn lyda mannen. På så vis skulle den universella harmonin återuppstå.  

I Konfucius-tempel finns vanligen inga statyer, men däremot tavlor med förfäders namn.