Kejsare Qin Shihuang
Prins Ying Zheng föddes år 259 f Kr som kungason i det närmast barbariska Qinriket i västra centrala Kina med huvudstad i Xianyang, väster om nuvarande Xi'an. Blott tretton år gammal efterträdde han sin far år 246 f Kr. Kina var vid denna tid uppdelat i ett antal mindre riken som mer eller mindre ständigt låg i strid med varandra. De övriga rikena styrdes efter konfucianska principer, medan legalismen var den statsbärande filosofiska läran i Qinriket. Enligt legalismen skulle riket styras av en upplyst despot och alla vara lika inför lagen. Detta passade den unge kungen väl, och han satsade på att utveckla jordbruket så att det skulle ge större avkastning för att på så sätt kunna bekosta uppbyggnaden av landets armé. Gradvis besegrades de omkringliggande staterna och det enade Kina sträckte sig från Shanhaiguan i nordöst, från Mongoliet i norr till Guangzhou (Kanton) i söder och Tibet i väster. År 221 f Kr intog han tronen i det enade Kina och lät utropa sig till kejsare (Huangdi), den förste kejsaren av Qindynastin.
För att stärka sitt rike och skydda det mot angrepp av folkstammar utanför riket lät Qin Shihuang bygga samman de försvarsmurar som omgärdade rikena och städerna i norr till den över 6 000 km långa "10 000 li långa muren", hos oss mer känd som den Kinesiska muren. Muren förlängdes även i västlig riktning. Qin Shihuang var kraften bakom flera stora reformer såsom införande av gemensamma lagar liksom mått- och viktenheter för hela landet, ett gemensamt myntväsen, standardisering av axelbredden på vagnshjulen samt rikslikade sättet att skriva de kinesiska tecknen. Vidare lät han gräva stora kanaler, av vilka en del fortfarande är i bruk, både för att underlätta transporterna från det rika södra till det relativt fattiga norra Kina och för att underlätta bevattningen av de odlade fälten. Han lät också bygga vägar för att snabbt kunna föra fram trupper till rikets olika delar. Längs vägarna skulle det på jämna avstånd finnas värdshus som försåg resenärerna med mat och logi. Utvilade hästar skulle också finnas så att kejsarens befallningar snabbt kunde föras vidare till rikets olika delar i ett slags ponnyexpress. Värdshusen försågs även med fängelsehålor för att inhysa de slavar och krigsfångar som utförde de olika byggnadsarbetena. I sin strävan att även standardisera "tänkande" lät han år 213 f Kr genomföra den stora bokbränningen där all konfuciansk och annan litteratur kritisk mot staten och styret skulle brännas. Böcker om läkekonst, spådom och åkerbruk undantogs. Oliktänkande lärde avrättades, något som präglat hans eftermäle genom historien. Det är det bokbålet som Evert Taube diktar om!
Ett annat av Qinkejsarens stora byggnadsverk är den underjordiska armé med över 8 000 terrakottasoldater i naturlig storlek som försvarar kejsargraven i Lintong utanför Xi'an. De flesta soldaterna står vända mot öster, det väderstreck där de stater låg som kejsarens arméer hade lagt under sig då landet enades. Av det magnifika mausoleum som byggdes i anslutning till kejsarens grav finns idag endast själva graven kvar. Graven, som sägs inrymma en hel värld i förminskad storlek med palats, himmel, sjöar, floder och berg liksom enorma skatter, skyddads mot gravplundrare genom fallgropar och uppgillrade armborst. Graven är inte utgrävd och öppen för besökare, endast kullen som täcker graven.